Helvete, så trött jag blir på allt jävla tjöt om bantning...!
Klyschiga repliker som "jag har prövat allt..." och "äntligen har jag hittat något som fungerar"!
Varför ger folk inte upp? Jag ger mig fan på att vi lägger mer pengar på bantningspreparat än
välgörenhet! Och alla dessa jävla ideal som gör oss anorektiska och riktigt ledsna.

Varför kan folk inte bara acceptera sig själva? Det finns inga "enkla knep" eller "ät dig smal"!
Som jag ser det finns det två alternativ:

* Acceptera dig själv som du är och köp kläder i större storlek. Be inte om ursäkt för att du är kvinna med former och inte platt. Ät det du vill och skit i att träna på villkor att du gillar det på detta sätt. Ja, alla förstår att man inte mår bra av att trycka i sig flera chokladkakor om dagen och sitta framför datorn konstant, men man måste tillåta sig själv att bara leva lite. Man ska ha ett fullt socialt liv och en massa roliga och spännande aktiviteter på gång.
* Träna och ät rätt om du känner att du mår bättre av det, men döm då inte folk som inte har samma förutsättningar som du.

Och ge fan i att skriva äckliga bloggar om sk. "hälsa" och "bantning" som bara skadar andra människor! Vi lever i ett sjukt samhälle där vi drabbas av välfärdssjukdomar som diabetes typ 2 och anorexi/bulimi (det sistnämnda, för att vi har det så jävla bra att vi måste hitta något större att klaga på).

Varför får rappare vara feta, svinfula och ha keps och vara omringade av halvnakna tjejer som trånar efter dem? Fat chance! Man ska vara prinsessan i sitt eget liv och inget jävla runkobjekt!

- Hört från nylleboken-

Nästan äckligt sammanträffande mellan Hitlers "arbeit macht frei" och moderaternas "arbete skapar frihet".
Osmakligt sammanträffande eller är de bara jävligt dumma?
Och om moderaterna är "Sveriges enda arbetarparti"...vad fan ska överklassen rösta på då?

- slut-

Man undrar ju vem som tänkt fel...

Eller de jävla Folkpartiet som gör ALLT för att uppmärksammas. Ingen har väl missat den pinsamma reklamen på Spotify med två ungdomar som kysser varandra och gör läskiga ljud. Därav dånar en myndig röst "det är dags att bli av med oskulden i höst...vi kan hjälpa dig"! The fuck?! Sen klickar man in på minoskuld.se bara för att se vad i gudars skymning står på och vart hamnar man? Jo, på en sida om folkpartiet!

Fucktards...

1. Milla Jovovich - hon är otroligt vacker och imponerande (för en pojkflicka som jag) och inte det minsta bictig. Detta gör hon (och jävligt bra dessutom):

*Modell (hon fick sitt kontrakt vid 12 års ålder)
*Skådespelerska
*Artist - http://www.youtube.com/watch?v=nwDugyOCWwI&feature=related
*Balettdansös

2. Kate Winslet - naturligt kurvig och vacker som få! Alla blev vi kära i henne i "Titanic" då hon bara var 22 år gammal!

* Awesome skådespelerska i oförglömliga filmer
* Även hon sjunger riktigt bra - http://www.youtube.com/watch?v=_vId_4r925o

3. Julia Roberts - hon gör alla sina episka roller bra och jag gillar hennes naturliga sätt; jag har alltid gjort det!

* Naturligt vacker, awesome skådis

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack alla tre för att ingen av er försökt er på att skriva självbiografier eller sk. "självhjälpsböcker" utan att vara riktiga författare. Jag vill inte ha någon jävla bok av fucking Blondinbella för att detta är den senaste innegrejen - att plötsligt komma på att man haft problem och "hjälpa" andra vilket leder till att man blir lika jävla ytlig som alla andra.

Jag smått hatar H&M:S modell i den nya reklamfilmen. Musiken som spelas i bakgrunden är helt underbar...
men modellen har något verkligen slagit slint med!

Hon är otroligt benig och ser ut som ett blekt lik - med sotade ögon därtill.
Jag brukar inte säga att folk är fula...det är hon inte, men hon borde definitivt äta något.
Folk kan vara naturligt ektomorfa, men när kindbenen till och med sticker ut långt från ansiktet har det gått för långt (believe me, I know)!
Dessutom ser hon inte ens ut att trivas med sin trenchcoat, vilken hon väldigt ingående granskar i spegeln.
Det ser ut som om hon jäspar och tänker "whatever, jag tar väl den här då".

Hur ska man skaka om en sådan sjuk värld som modevärlden? Man kanske inte ens ska försöka...
Jag gör mig inga som helst försök eftersom jag hatar att handla och gör jag väl det är det antingen på internet eller på second hand (oftast second hand) - man vill ju inte se ut som en klon!

1. Jag hatar när folk sätter sig i min säng...!
(Inte sittandet i sig, utan mer att de alltid dunsar ner så några golvbrädor går åt helvete, göjsar till lakanen så att man får bädda om och för att jag inte har något överkast så hundratals skitiga jeans har varit på min säng)

2. Jag är väldigt bra på att inte visa när jag ogillar folk, men en sarkastisk replik här och där slinker gärna ur mig.

3. Jag har aldrig låtit folk veta hur mycket jag betraktar min omgivning. Jag tittar på kroppsspråk och får folk till att omedvetet härma mitt kroppsspråk. Känner mig nästintill schizofren med min "ovana". Jag brukar fnissa för mig själv när jag ser något ingen annan i sällskapet tänkte på ex. jäsptåg på bussar, folk i sällskap som sitter likadant etc.

4. Jag äter alltid kantbitarna på mackan först (runt mackan alltså) och "arbetar mig innåt i cirklar"!

5. Jag är skiträdd för zombies. Filmer kan jag kolla på, men om mina vänner rör sig som zombies (med mening, för de vet att jag hatar det), blir jag svinrädd.

6. Jag gillar att ha "stare-downs" med främlingar. (För er som inte vet vad detta innebär, betyder det basically att man råstirrar på en främling och "stirrar ner" personen i fråga så att denne tittar bort) Ja, jag vet, jag är psykad, höhö.

7. Jag är smått känslokall och har dessutom en hög smärttröskel. Med detta försöker jag säga att jag har pokerface när jag känner mig obekväm och är ganska introvert av mig. Jag brukade vara tvärtom, men blev smått sabbad av en riktigt knepig uppväxt där det är "tecken på svaghet att visa känslor". Numera tar jag bara notis om saker som innebär personlig katastrof för min del. Jag grinar i princip aldrig, men skrattar desto mer (som tur är) och tar livet med en klackspark. Jag har således ganska kort tålamod med folk som gnäller för småsaker (fast vem har inte det egentligen?). Man har hört allt förr - "jag hittar ingen tjej...ALLTING SKITER SIG"! Definition på allting när man har ett ynka problem...bah! Själv tampas jag dagligen med obscena bilder ur mitt förflutna, men det skulle jag aldrig tynga omgivningen med.

8. Jag är såld på James Horner - kungen av filmmusik (Titanic, Avatar, Braveheart, Flightplan, Jumanji, Apocalypto, m.fl.)

9. Jag har extremt taskig grovmotorik och går oftast in i saker (tyvärr är det i nästan 100% av fallen mina kära höftben som tar stryk). Kan definitivt inte spela trummor pga. av detta och andra instrument är också svåra. men sjunga kan jag!

10. "I'm a regifter"! Får jag något jag inte tycker om av någon ger jag det vidare till någon annan som har bättre användning för saken i fråga. Detta kan tänkas elakt, men samtidigt gör jag någon annan glad med något som definitivt inte skulle gjort mig glad.

Nu, kära vänner har jag gjort en spännande upptäckt! De stjärnor som tidigare upplevdes som coola kommer alla samtidigt ut med böcker om hur droger och festande förstört deras liv. Ett sammanträffande eller en "innegrej" att plötsligt bli renlevnads männsikor? Följande personer och grupper har relativt nyligen fått böcker om sina vilda liv publicerade:

Marilyn Manson (boken heter t.o.m. "Den långa vägen ut ur helvetet")
Slash
Guns 'n' Roses (det finns alltså en bok om Slash och en om Slash och Axl Rose)
Mötley Crüe - The Dirt (denna kommer även att bli film)
Mötley Crüe The Heroin Diaries (ännu en bok, men skillnaden att denna handlar mer om Nikki Sixx)
Motörhead
m.fl.

Så, slutsatsen jag direkt drar är att det som var oerhört "rockigt" för inte så många år sedan är bara en lögn idag; något man skäms för och har skrivit en bok om, för att skildra "hur jobbigt de stackars stjärnorna har". Självklart har vi "normala människor" ingen aning om hur mycket press och stress de bär på, men visst får vi dubbla budskap. Låter deras kvällar av droger och alkohol som rent skryt eller förmaningar? Detta tål att tänkas på. Sedan får man ju förstås inte glömma hur oerhört talangfulla de är! Men att alla kommer ut samtidigt med hur de egentligen haft det känns mer som en innegrej. Så vem var först med denna trend?

Nej, jag har absolut ingenting emot Bredbandsbolaget. Jag har inte testat deras bredband, så jag vet inget. Det är deras jävla reklamjingel jag inte tål!

"Upplev mer, upplev mer, upplev mer med bredbandsbolaget!
Upplev mer, upplev mer, upplev mer med bredbandsbolaget!"

Den är "catchy" och lite småkul ändå, men nedanstående mening tål jag verkligen inte!

"Nöjda kunder, nöjda kunder, nöjda kunder är våran taktik!"

Då tänker jag genast: Nemen så BANBRYTANDE att ni har NÖJDA KUNDER som TAKTIK! Tog de fyndiga texterna slut, liksom "lägre avgifter när jag ringer Jens - jag surfar mobilt helt utan gräns"!?

JAG MENAR INGET ANNAT FÖRETAG HAR VÄL NÖJDA KUNDER SOM TAKTIK?!
Oh, wait...

För att göra en lång historia kort! När jag har fått något att fundera på, kan vara allt från stress till att jag är jättearg, tar jag en lång promenad genom staden (oftast väldigt sent) och jag slutar inte gå förrän jag mår bättre. Mitt bästa tips, faktiskt.

Anyway, när jag träffade min kära kompis Julia som planlöst drev omkring i stan ställde vi oss och pratade i närheten av en sunkig nattklubb. Sedan ragglar två överförfriskade klasskompisar (den typ i en stor klass man aldrig pratar med) till mig fram över gatan och börjar skrika som om jag vore deras bästa vän de inte sett på flera år.

E & F: HEEEJ Hannaa! Ska du med in på *sliskig nattklubb*?
Hanna: Nej, för fan...!

Varför denna fientlighet? kanske ni tänker. Varför inte? tänker jag. Jag tänker inte vara trevlig mot folk som jag aldrig kommit överens med på tre gymnasieår bara för att de har kort kjol och ragglar omkring med sprit och vattniga ögon. Julia och jag filosoferade om varför folk inte bara kunde vara ärliga från början och fortsatte vår promenad genom staden. Vi kom fram till att vi hellre ville vara unika än en i mängden och då sa Julia:
- Folk är som du när de är aspackade!

Självklart tar jag detta som en komplimang, för vem är jag? Jo, jag är:

spontan
ärlig
glad
orädd

Och det är det fanimej ovanligt att vara idag!

Top tre läskiga män:

1. Per Morberg - Hans röst får mig att rysa av obehag och hans äckliga hår hänger i feta stripor över maten!
2. Hasse Aaro - En man med ett uppenbart oombytligt ansiktsuttryck och röstläge!
3. Bert Karlsson - Han är helt enkelt vidrig på alla sätt och jag skäms över att ha honom här i Skara! Han är så given på denna lista att han ändå hamnar längst ner...för att folk är så oerhört trötta på honom. Han är helt enkelt mer äcklig än läskig. Han är lite som "kroppens blindtarm - ingen vet varför den finns och ingen vet vad den är till för"! (citat från knappnytt - Skåneavsnittet)

Top tre läskiga kvinnor:

1. Anna Anka - Blott 39 år och redan uppstramad med klädnypor och botox. Egentligen behöver jag inte ens säga mer...men det är ju så kul! Hon har lagt ut påståenden som "det finns inga fina brunetter", "äter man brosk kan man inte få cancer" och "sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen"! Ja, ni ser ju själva vilken nivå denna förtappade kvinna är på! Hon tror på allvar att hon var stor i Sverige innan det där jävla skiten "Svenska Hollywoodfruar" började sändas! Varför? För hennes roll som en av bikinbrudarna på bussen i slutet av "Dum & Dumare"? Ja, det är ju sannerligen en passande filmtitel för Ms Anka!
2. Madonna - Har ni sett hennes jäkla muskler och gripklor till nävar?!
3. Drottning Silvia - En kvinna som bott i Sverige i 34 år utan att lära sig språket! Det lilla hon säger som låter någorlunda korrekt får hon fram med stela munrörelser i buktalarstil (I blame botox)!

Sen när är det onaturligt att åldras för att man har levt lite?! Skärpning!


Naturligtvis har några av de ovanräknade en extremt låg IQ och i denna befattning hamnar alla:
*som är med i Dokusåpor.
*som frivilligt ställer upp i "talangshower" med sk. "underhållning"...
*bortskämda snorungar i MTV som tagit över musiken som gav kanalen en själ för sisådär femton år sedan!
*retarderade tanter med mindervärdeskomplex och leopardmönstrade kappor i "Svenska Hollywoodfruar"!
*som inte kan ta till sig ett bra citat.
*som tror att wigga-kepsarna är coola!

I lördags såg jag något helt otroligt som fick mig att återfå tron på mänskligheten.
Vad såg Hanna? tänker ni då.

Jo; jag såg en mamma som inte pratade bebisspråk med sitt barn (ca fem år). Hon pratade med
ungen som en jämlike utan att "fjolla till sig".
Och varför skulle man det egentligen?
Som många vet hade jag en rätt skruvad barndom, men när "de vuxna" böjde sig ner och
pratade "fjollspråket" med mig, tänkte jag varför utesluts jag ur gemenskapen? Varför pratar de så konstigt med mig?
Är det så konstigt egentligen att man ifrågasätter omgivningen? Nej, inte egentligen.
Men det var längesedan jag såg en mamma eller pappa som inte växlade mellan
att psyka sin unge med "fjollspråket" som direkt får en att känna sig mindervärdig och att sedan skrika åt
ungarna som om de gjorde sitt livs misstag... Ja, jag har då verkligen ingen som helst respekt för folk som höjer
rösten. Det ahr jag aldrig haft och det låter väl sorgligt att säga att jag är van, men vad har detta gjort med mig?

Det är extremt jobbigt att "tassa på tå" eftersom man vet att "lilla gumman" snabbt kan förvandlas till ett
"VARFÖR MÅSTE DU ALLTID KRÅNGLA"? Ursäkta då att man är barn och behöver uppfostras av en fast men kärleksfull hand. Men detta tog jag allt hand om själv.

Resultat: Jag är oerhört lugn, brutalt ärlig och unik på många sätt...och detta ska jag aldrig ändra på (igen)!

Hej där! Min dator är lite instabil och jag sitter som en idiot och väntar på nytt moderkort!
Detta hindrar dock förstås inte mig från att skriva (så nu sitter jag i datorsalen ...kan bli smått busted närsomhelst)!

Jag har tänkt på en sak...

En kompis (Therse) berättade att hon sett ett avsnitt av "Mythbusters" i vilket man undersökt om blommor kan känna smärta. Med någon hypersensitiv sensor, hade man tydligen hört en blomma skrika när man ryckte av en kvist! Detta måste vi kolla upp, tänkte jag och hittade dessa länkar:

http://storywrite.com/board/topic/22276
http://in.answers.yahoo.com/question/index?qid=20070811125844AAAUaAj

Om det nu faktiskt är så att även växter kan känna sår...hur fan ska man leva i såfall?
Jag har valt att vara vegetarian (självklart accepterar jag dem som inte väljer att vara det) de senaste två åren, men äter fisk, ägg och mjölkprodukter (demivegetarian, kallas detta)! Men tänk på de som är mer känsliga...dessa fruktarianer som bara äter fallfrukt! de måste ha en himla massa äppelträd, så att de kan överleva vintern! Annars dör de ju! Men om det nu är så att växter också har känsel...hur fan ska man då kunna gå ut på gräsmattan för att hämta fallfrukten?! Jävlar vilket oväsen det lär bli...!

Jag har en viss ovana att psyka all typ av auktoritet (den sorten som inte riktigt förtjänat sin maktposition utan bara har den ändå). Exempel på dessa är:

Idag firade jag kära Therese som nyss fyllt år. Trevligt med fika och gott sällskap av alla fina Skara:bor! Jätteroligt!
När jag skulle gå hem blev Therese orolig för att jag skulle gå hem helt själv.

Therese: Men ska du verkligen gå hem själv?
Findus: Dä lugnt!
Ida: Du kan ju bara låtsas att du är handikappad och asful!

- Skratt -
Findus: Men det kan ju riktigt desperata människor se som en fördel...att jag haltar och inte kan springa alltså.
Ida: Men du får väl dreggla och göra en massa fula ljud också då!
*Ida haltar iväg med ett retarderat ansiktsuttryck, dregglar och gör stön som påminner om en parningssugen älg*

Skara:bor har ett eget sätt att hantera problem...

Halvvägs hemma skriker någon: FINDUS! Och jag blir omkörd av Richard med vänner som fått för sig att det är coolt att cruisa i en Mitsubishi! Jag får skjuts hem och delar med mig av mina knepiga tankar och blir bilens underhållare i någon kilometer.

Nu till mysteriedelen! Idag har någon/några släppt exakt det jag behöver i mitt brevinkast (har en såndär lite box på bottenvåningen). Igår när jag fortfarande inte hittade mina nycklar till lägenhetsport bl.a, (hittade dem dock senare under dagen) hade jag planer på att låna grannens och kopiera dyrt i stan. Idag hade någon släppt en kopia på just den nyckel jag saknat som mest och inte hade en kopia av. Alltså porten stänger vid 22.00 och är jag inte där innan kommer jag ju inte in och jag är världens nattsuddare. Den nyckeln fick jag!
Sedan hade denne någon innan brutit upp mitt brevinkast helt och nu fick jag en nyckel till det. Ska nog få ett nytt lås av denne någon. Detta i sig är inget stort mysterium, men portnyckeln är ändå något återkommande i mina tankar.

Har jag en stalker som faktiskt är snäll mot mig och vet vad jag behöver eller är allt bara ett knepigt sammanträffande?